LATIN I TRÄDGÅRDEN.
Anna Dahlbeck.
Den som är intresserad av växter
kommer förmodligen ofrånkomligen att komma i kontakt
med latinska namn. Om vi inte är vana vid det kan det nog
skrämma en del från att fördjupa sig i trädgårdsflorans
namnsättning. Denna lilla artikel avser att ge lite hjälp
på vägen att bekanta sig med växternas latinska
namn. Utan att vara expert på området vill jag dock
dela med mig av det jag lärt mig genom åren.
Anvisningarna är inte heltäckande utan syftet är
att förenkla ämnet på ett kortfattat sätt.
Växtnamnens uppbyggnad.
En växts hela namn består av ett släktnamn
(med stor begynnelsebokstav) samt ett artnamn (med liten
begynnelsebokstav), t.ex. Línum grandiflórum -
blomsterlin. Om växten är förädlad har den
även ett sortnamn, t.ex. Miscánthus sinénsis
'Ferner Osten'. Dessutom finns det hybrider, d.v.s. korsningar
mellan olika arter, vars namn utmärks med ett kryss mellan
släktnamn och ett (art)namn, t.ex.
Geranium x cantabrigense - liten flocknäva.
Uttal.
Hur man uttalar latinska ord har varierat genom århundradena
men numera är man i Sverige tämligen ense om följande:
ae = e med en dragning åt ä (som i "äpple")
oe = e, men ibland som ö (som Alstroeméria)
eu = ev (som i Héuchera)
o = å (som Anemóne)
c = s framför mjuk vokal : e, i, y, ae och oe (som C_tisus)
c = k framför hård vokal : a, o och u (som Campánula)
cc = x framför mjuk vokal (som accent)
cc = ck framför hård vokal (som rúccola)
ch = k framför hård vokal (som chamomílla)
och framför konsonant (som Chrysánthemum)
ch = tj framför mjuk vokal (som Echinácea)
ph = f (som Philadélphus)
ti - tsi framför vokal (som Astrantia)
Då två lika vokaler står efter varandra uttalas
båda (som fargésii).
Betoning.
Nu kommer vi till det svåraste, för reglerna för
betoning är inte så enkla. Vanliga floror och en del
trädgårdsböcker ger dock betoningsanvisningar.
Tvåstaviga namn har alltid betoningen på första
stavelsen (som Álba)
För ord som har fler än två stavelser finns en
regel som säger att om näst sista stavelsen är
lång, ska betoningen ligga på denna (som Digitális).
Men det är inte så lätt att veta om en stavelse
ska vara kort eller lång. Dessutom finns undantag.
Är den näst sista stavelsen inte lång
ska betoningen ligga på tredje stavelsen från slutet.
Detta är ofta fallet. (Som Aspáragus).
Betydelsen av ett urval latinska
artnamn.
Artnamnen brukar beteckna olika
egenskaper, geografiskt ursprung eller växtmiljö. De
kan också ha egennamn efter någon celebritet inom
botanikens område.
Först några räkneord och prepositioner:
mono - en, ett ante - före
uni, unus - en, ett pre, prae - före, framför
di - två post - efter, bakom
tri - tre in - i, till
quadri - fyra inter - mellan, bland
séptem - sju intra - inom, innanför
centi - hundra ex - från, ur
mille, milli - tusen de - av, från
poly - många re - åter, tillbaka
Observera
att ändelserna på nedanstående ord kan variera
beroende på adjektivets böjning.
acris - skarp, bitande
álbus - vit
alcéus - skyddande, läkande
áurea - guldgul, gyllene
autumnális - höstlig
bícolor - tvåfärgad
caudátus - svanslik
cineréus, cinerária - ask-/gråfärgad
coccíneus - scharlakansröd
commúnis - vanlig, allmän
cordáta - hjärtformig
coronária - krans, krona
deltoídes - deltaformig (trekantig)
dentátus - tandad
erécta - upprätt
ficárius - fikonlik
filipéndula- hängande tråd
flóris, flos - blomma
nemorósus - lund-, i lundar
odorátus - väldoftande
officinális - använd som läkemedel
plumárius - fjäderlik
praténsis - äng, växer på äng
procúmbens - nedliggande
pubéscens - hårig, skäggig
répens - krypande
sanguíneus - blod-, blodröd
semperflórens - alltid blommande
sempervírens - ständigt grön |
foétidus - stinkande
fólie - blad
fruticósus - busklik
glomerátus - gyttrad
gramínea - gräslik
grandiflórum - storblommig
hírta - raggig, strävluden
horténsis - trädgårds-
latifólia - bredbladig
maculátus - fläckig
mágnus - stor
májor - större
mirábilis - underbar
móllis - mjuk, vek
montána - bergs-
múlti - många
multiflórus - mångblommig
murális - mur, på murar
palústris - kärr
paniculátus - med blomvippa (ax)
ph_llum - blad
silvéster, silváticus - skogs-, i skog
símplex - enkel
sinénsisk - kinesisk
tomentósus - filtluden
vernális, véris - vår, vårlig
vírens - grönskande
víridis - grön
vulgáris - vanlig, allmän |
Betoning av ett urval latinska släktnamn.
De latinska släktnamnen har varierande ursprung , en
del är från början grekiska, en del har ett beskrivande
namn och en del har namn efter personer. Ibland är de bara
namn utan betydelse.
Ábies - ädelgran
Achilléa - rölleka
Aconítum - stormhatt
Adónis - gossen i det gröna
Agapánthus - kärlekslilja, Afrikas lilja
Agératum - leverbalsam
Ájuga - suga
Alchemílla - daggkåpa
Althaéa - stockros
Anemóne - anemon, sippa
Astrántia - stjärnflocka
Bergénia - Bergenia
Caléndula - ringblomma
Callúna - ljung
Campánula - blåklocka
Cor_dalis - nunneört
Cerástium - arv
Chrysánthemum - krysamtém
Cobaéa - klockranka
Cólchicum - tidlösa
Cucúrbita - pumpa
Delphínium - riddarsporre
Diánthus - nejlika
Dicéntra - löjtnantshjärta
Labúrnum - gullregn
Lactúca - sallat
Lámium - plister
Láthyrus - vial, luktärt
Lavándula - lavendel
Levísticum - libsticka
Ligulária - gullstav, stånds
Lonícera - kaprifol, try
Lunária - månviol
Lupínus - lupin
Málope - praktmalva
Méspilus - mispel
Mímulus - gyckelblomma
Molínia - blåtåtel
Múscari - pärlhyacint
Myosótis - förgätmigej
Népeta - kattmynta
Nérium - oleander
Nicándra - ballongblomma
Ócimum - basilika
Oenothéra - nattljus
Ólea - olivträd
Omphalódes - ormöga
Oríganum - kungsmynta
Ornitógalum - morgonstjärna
Paeónia - pion
Papáver - vallmo
Phaséolus - böna
Pícea - gran |
Digitális - fingerborgsört
Echinácea - rudbeckia
Centauréa - klint
Eríca - klockljung
Erígeron - binka
Er_ngium - martorn
Euphórbia - törel, julstjärna m.fl.
Filipéndula - älggräs
Gálium - måra, myskmadra
Geránium - näva
Gnaphálium - kattfot, noppa
Godétia - atlasblomma
Gypsóphila - brudslöja, såpört
Hédera - murgröna
Helénium - solbrud
Helléborus - julros
Hésperis - nattviol
Héuchera - alunrot
Hippóphae - havtorn
Húmulus - humle
Hydrángea - hortensia
H_ssopus - isop
Íberis - blomsterkrasse
Juníperus - en
Knáutia - vädd
Platanthéra - nattviol
Polemónium - blåregn
Prímula - gullviva, aurikel
Pulmonária - lungört
Ranúnculus - ranunkel
Reséda - reseda
Sálvia - salvia
Saponária - såpört
Saxífraga - bräcka m.fl.
Scabiósa - vädd
Senécio - korsört, stånds
Siléne - glim
Solidágo - gullris
Symphoricárpus - snöbär
Tagétes - sammetsblomster
Tanacétum - renfana
Thalíctrum - ruta
Tília - lind
Tradescántia - tremastarblomma
Trifólium - klöver
Tróllius - smörboll
Tropaéolum - blomsterkrasse
Úrtica - nässla
Verbáscum - kungsljus
Verbéna - järnört
Verónica - veronika
Vibúrnum - olvon
Víola - viol
Viscária - tjärblomster |
| |
Litterturkällor:
Einar Odner. VÄXTERNAS NAMN. Liber 1963.
Lärobok i latin för gymnasiet.
Skriften, Om vetenskapliga namn och deras praktiska användning,
av Eva Bohman 2009.
Internet: sök med hjälp av Google på "växtlatin". |
|
|